| Summary: | Bemerkungen: [] = Absatzmarken im Volltext des Originals;
det är oss själva det gäller [] BREV TILL DIG [] från förre socialministern Gustav Möller [] Det är oss själva det gäller [] Hur ska vi kunna försörja våra åldringar? Det var en huvudfråga under de mer än 20 år, då jag var socialminister här i landet. [] Vi stred ständigt om folkpensionerna. [] Annu för tio år sedan var det ganska vanligt, att den som hade arbetat och gjort rätt för sig i hela sitt liv, till slut måste be kommunen om hjälp till det nödvändigaste. [] Min linje var, att detta var orimligt: de gamla måste få rätt till en anständig försörjning. De måste få pensioner, på vilka de kunde leva och slippa anlita den förödmjukande fattigvården. Samhället maste ta ansvaret. [] Så fick vi då äntligen den nuvarande folkpensionen - det var 1948. En och var som blev gammal fick rätt enligt lag till ett grundbelopp från staten, som håller nöden borta. Vi har höjt det beloppet flera gånger. Allt eftersom vår levnadsstandard har utvecklats, har folkpensionen höjts. Priserna har stigit - men folkpensionerna har stigit mera. [] Vi skall fortsätta på den linjen. Vi vill genomföra en fortsatt kraftig höjning av folkpensionerna. [] Förr hörde vi alltid: vi har inte råd. Det var särskilt de som för egen del hade bäst råd, som menade, att samhället inte hade råd och inte borde lägga sig så mycket i hur folk hade det. [] Själv föraktade jag det där talet. Huruvida vi hade råd eller icke berodde helt på, om vi förstod att till fullo utnyttja våra produktiva resurser. Jag var förvissad om att vi hade räd att på ett anständigt sätt försörja våra gamla, våra änkor, våra arbetsoförmögna invalider och våra faderlösa barn. Vi måste bara se till att alla, som kunde arbeta, också fick en möjlighet till det. Och vi måste fördela arbetsresultatet så att alla fick sin rättmätiga andel. Detta kunde endast ske, om samhället tog pä sig ansvaret. [] I början av min politiska bana ansåg de som då styrde, att arbetslösheten var en oundviklig företeelse - sornliga också att den var nyttig - och det finns väl arbetsgivare, som alltjämt har den åsikten. Vi stred hårt mot den meningen. Under min tid i regeringen fick vi vara med om den stora om ställningen - till full eller nästan full sysselsättning. Samhället tog ansvar för en ekonomisk politik, som syftade till att alla, som kunde arbeta, skulle få tryggade inkomster och en hygglig levnadsstandard. [] Samma omställning möter vi nu på pensionsfrågans områlde. Vi nöjer oss inte längre med en bottentrygghet, som håller den bittra nöden borta. Vi villbygga ett skydd för vår standard, så att vi inte på äldre dar ska behöva ha det sämre ställt än när vi går i arbete. Om vi rå kar illa ut och inte kan arbeta, vill vi vara tryggade på samma sätt. Och om vi, som är familjeförsörjare, gar bort i förtid, vill vi att våra familjer - våra hustrur och barn - ska ha ett fullgott skydd. [] Nu säger man på nytt på många håll, att vi inte har räd. Och därför måste vi, menar man, nöja oss med att en del har bra pensioner, medan flertalet har sämre. I varje fall skall samhället, säger man, inte lägga sig i pensionsfrågan mer än det redan gör. [] Lyssna inte på det talet! Så har man alltid sagt, då det har gällt att slå vakt om fåtalets intressen. [] Vi har råd - och vi får råd att steg för steg bygga upp ett fullgott pensionsskydd för alla - ett pensionsskydd som håller, och som motsvarar våra nutida anspråk. Vi måste ta samhället till hjälp, om vi skall kunna ordna pensionsfrågan rättvist - och effektivt - och snart. [] Det är oss själva det gäller, det är våra hustrur och våra barn, det är våra gamla föräldrar. Vi maste hälla ihop - yngre och äldre. De olika åldersklasserna måste visa solidaritet med varandra. [] Den här synen pa pensionsfragan, som jag har gett uttryck åt, den genomsyrar förslag nr 1 i folkomröstningen. [] Jag är inte ense med förslagsställarna i alla detaljer. Förslagen kan förbättras på olika punkter. [] Men nu är det inte detaljerna det gäller - det är principema. Och där är det endast förslag 1 som håller måttet. [] Det syftar till en lagfäst rätt till tilläggspension ovanpå folkpensionen för alla löntagare. Och det ovanpa vill bereda alla, som inte är löntagare, en likvärdig möjlighet till goda tilläggspensioner. [] Vi kan inte lämna pensionsfrågan åt arbetsgivarnas bestämmande - de vill inte ordna den på ett fullgott sätt. Vi bör inte lämna frågan till den enskilde - han förmår inte klara den ensam. Vi måste ta samhället våra gemensamma krafter, i anspråk - så som vi gjort hittills. [] Gustav Möller [] välj därför förslag 1 den 13 oktober! [] Barnängens Tryckerier AB, Sthlm 1957 2447
|
|---|
